Tillbaka på Tuthammarens Ridcenter! Idag hjälptes Jennie och jag åt med att flytta grejer och häst. Vi började med att köra en vända med alla tillbehör, packa in och göra i ordning boxen med strö och foder.

Sedan hämtade vi Roffe. Han var lite på hugget, men skötte sig ändå bra. När de andra hästarna kommit in blev han märkbart lugnare och kommer nog att trivas i sin nya box där han kan stå och kika ut i stallgången.

Stack iväg till fina Ledingenäs Gård där Knivstaortens RK arrangerade dressyrtävlingar på regional nivå. Började med att köpa lite fika och satte mig sedan på läktaren och tittade på de sista ekipagen i en MSVC:1. Hur en dressyrtävling går till har jag beskrivit tidigare, så nu tänkte jag "recensera" arrangörsklubben och tävlingsplatsen.

Ledingenäs ligger fantastiskt naturskönt intill sjön Valloxen. Fin och välskött miljö och nu verkade det som att man fått till en grusparkering för hästtransporterna också, när jag varit där tidigare har dessa fått parkera i gräshage och det är alltid lite negativt tycker jag. En blandning av sand och flis både i ridhuset och på utebanan, såg relativt dammfritt ut på ridbanan. Inne såg det också bra ut, men från där jag satt på läktaren verkade det som att underlaget var en aning ojämnt. Annars är ridhuset trevligt, ljust och luftigt med en kortsidesläktare. Vid läktaren är sargkanten rätt låg (se bild nedan på "normalstort" ekipage), trevligt för oss i publiken som kan se ekipaget ordentligt, men några hästar tittade till en del, förmodligen eftersom minsta rörelse från åskådarna syntes tydligt. Men det är ju en tränings- och vanesak, hästarna (och ryttarna) får lära sig att fokusera på rätt saker.

Bra högtalarsystem (som även hördes väl ute) och speakerbåset var placerat så att speakern dels kunde kommunicera med domaren om det behövts, men också hade direktkontakt med sekretariatet. Läktaren är ganska brant, men gör så att man ser ordentligt. Stort PLUS för ryggstöd för publiken. De allra flesta ridhusläktare saknar det vilket (i alla fall för mig) gör det otroligt jobbigt att sitta långa stunder.

Kafeterian ligger i direkt anslutning till läktaren, men har inte så många fönster ut mot ridhuset. Fräsch kafeteria, men klubbens utbud kändes lite trist. Kanske hade det varit mer inbjudande med några "visningsex" framme och så hade man kunnat gömma undan resten i kylskåp etc.

Framridningen hölls utomhus. Idag var det strålande sol och runt om banan i små "paviljonger" fanns det gott om stolar för de som ville. Jag valde faktiskt att sitta ute en god stund, det är intressant att titta när folk rider fram och nu var det dessutom härligt väder.