Idag mötte jag upp Jennie, Isak och Isaks ägare vid Lena Prästgård där det arrangerades löshoppningsträning för yngre (och även äldre) hästar. Eftersom jag hade sällskap av min familj också, och Isak hade tillräckligt med folk runt omkring sig, tog jag plats på läktaren. 

Löshoppning är precis vad det låter som, hästen får på en inhägnad bana hoppa helt lös över hinder. Enligt SWB's unghästreglmente ställs en hinderserie på en långsida (bana 20x40) med två hjälphinder och en avslutande oxer. Hästens uppförande genom hela serien bedöms, men själva hopptekniken bedöms över oxern. Enkelt förklarat är det en person som släpper hästen vid kortsidan innan hinderserien, sedan tar en person över och driver efter behov hästen framåt med hjälp av en långpisk och någonstans på den andra kortsidan bör det finnas en tredje person som försiktigt driver hästen vidare till den som släppt hästen (tar emot på långsidan motsatt från hindren) och som också ser till att hästen inte kan vända och ta hinderserien från fel håll.

Idag var det träning med unga hästar som fick vara två samtidigt i ridhuset och därför lite mer folk än vad som egentligen behövs. Träningen genomfördes lugnt och fint men en sak slog mig! Vid all visning av unghäst ska man bära hjälm enligt reglementet, även medhjälpare. Därför blev jag så förvånad när den som leder träningen (och även arrangören som var med i ridhuset) inte bar hjälm. Jag har sett samma fenom vid tidigare träningar på andra anläggningar: de som kommer med sin häst bär hjälm, men inte tränaren. För vid just löshoppning av unghästar är det så lätt att benen sticker iväg åt olika håll och de kan reagera kraftigt och plötsligt. Och faktum är ju att tränaren brukar ju vara den som driver hästen framåt mot hindren och då är relativt nära bakbenen... Jag har själv tränat och  visat flera unghästar vid löshoppning och även visat fölungar och alltid använt hjälm. Jag har till och med burit säkerhetsväst (sån där vadderad som man kan ha vid ridning) i vissa fall då en del hästar blir väldigt "sprattliga" och som den som leder hästarna hamnar jag lätt i en väldigt utsatt position. Vi talar mycket om "säker med häst" och så slarvar man med sådana här grundläggande saker, att bära hjälm fastän man bara är på marken vid sidan om är en enkel säkerhetsåtgärd när man är tillsammans med unga oberäkneliga individer.

När jag började göra i ordning Armani inför dagens lektion upptäckte jag att han var lite svullen på baksidan av höger fram strax under knät. I samråd med ridfröken bestämde vi att Armani fick en vilodag och jag en ny kompis istället: connemaran John. En intressant bekantskap, ganska ädel i typen, väldigt framåt med pyttesteg och ingen hals. Dagens fokus var att få hästarna "genomsläppliga", avspända och mjuka i en lång och låg form. Perfekt jobb för John som gärna antingen blev hög i nacken och lite stark mot handen eller något bakom lod med kort hals och lite glapp i kontakten. Jag fick tänka på att rida med en mjuk hand och sätta takten i John med hjälp av min egen sits. Bitvis kändes han väldigt mjuk och fin, men så spände han till och gick emot handen. Men ändå hyfsat enkelt att rama in honom igen, leda med innerhanden och få honom med mig igen.

Munsboro Prince John, f. 2008, imp. Irland

Idag träffade jag min vän Jennie (tillika Roffes ägare) vid ett nytt stall och tillsammans tog vi emot en ny elegant fuxpojke. En hoppstammad långbening som verkar ha ett fint temperament. Isak är till salu och tanken är att medan Roffe läker ihop så ska Jennie hjälpa till med ridning/utbildning och försäljningen av honom.

Isak B, f. 2014, e. Heartbeat - Elmshorn

Ordinarie ridlektion, hoppning med Armani. Vi var inomhus med full grupp = ganska trångt eftersom vi hade hinder på fyrkantspåret. Som tur var hade Armani en bra dag, han kändes mycket mera liksidig från start jämfört med förra gången och bar sig bättre. Formen var bra och balans och styrka fanns i den stora galoppen som då blev reglerbar. Vi började med travbommar i serie på en böjd linje. Följde upp med att fortsätta med bommarna, men la in ett kryss på volt i mitten. Avslutade med en enklare galoppserie längs ena långsidan. Armani hade lite svårt att komma rätt på hinder och bommar i galopp (eller kanske jag som red "för mycket"), men travbommar och kryss gjorde han helt klockrent.

Igenridning i dressyrgruppen timmen innan min ordinarie ridlektion och jag fick rida connemaran Ross. En liten bit över ponnymåttet och ganska kraftig i typen utan att kännas tung. Vi var ute på dressyrbanan och värmde upp med övergångar. Ross kändes lite lat och bekväm i inledningen så jag kickade till honom rejält med skänklarna och petade även på med spöet, sedan tog han mina framåtdrivande hjälper fint resten av lektionen. Överlag kändes han ganska styv i sidorna samtidigt som han glappade lite i kontakten med bett/hand. Fick rida honom ganska mycket framåt till en mjuk hand. Vi jobbade med öppnor i skritt (hade nog varit lämpligare med trav för bättre bjudning) där han gärna vek halsen inåt och behöll kroppen rak längs spåret. Fick tänka mer skänkelvikning för att få in framdelen ett steg och sedan ställa/böja i sidan. Men han blev mjuk och lösgjord av jobbet, sökte sig framåt-nedåt mot bettet med energi bakifrån.

Ross Castle Ros A'Cheoil, f. 2002, e. I Love You Melody - Abbeyleix Owen

Bild snodd från Upk's hemsida.

Idag fick jag rida tioåriga valacken Armani, en väldigt trevlig kille som påminde en hel del om Disa. Hyfsad egen motor och mjuk och fin i vänstervarvet. I höger spände han lätt till och blev stram i sin överlinje, men jag tycker att jag fick honom ganska rund och eftergiven ändå under framridningen. Galoppen var stor och kraftfull, fick stå upp i lätt sits i början för att hitta balansen. Sedan jobbade vi med sits och inverkan idag. Vi fick jobba under nedsittning i trav med skrittövergångar, allt med enhandsfattning om tyglarna. Formen var väl inte den bästa, men Armani släppte ändå ner mig helt okej i sadeln och jag satt riktigt bra. Vid avjoggen kändes han helt avspänd och eftergiven i sidorna, riktigt kul och nyttigt pass idag!

Armani E, f. 2007, e. Partisan II - Ganesco

Pussmule!

Tredje gången i Milos sadel. Idag var vi utomhus på den stora dressyrbanan, verkligen toppen att ha gott om plats under lektionerna! Idag var Milo bitvis lite spänd och fjollig över lekande barn långt borta i Lindbacken, inte helt fokus på mig. Vi tragglade på med övergångar under uppvärmningen och successivt fick jag honom mer med mig. Sedan jobbade vi i trav (jag satt ner i arbetstrav) och han släppte fint ner mig i sadeln. Blev mer och mer uppmärksam på mina hjälper och på slutet var han jättefin. Helt loss och lösgjord, avspänd i käken så att jag enkelt kunde ställa honom hur som helst utan att hela kroppen ramlade med.