Mock och foderfix åt Roffe som hade en miljard myror i benen. Snäll, go och sällskapssjuk som få.

Hopplektion ute på stora ridbanan. Fin Wilson idag. Vi fick rida fram självständigt och jag valde att fokusera på bjudning framåt, lättare böj i sidan och övergångar. Wilson jobbade på bra, men kändes lite seg i början. Men så fort vi började hoppa taggade han till, rejält! Inte dum på något sätt, men full sula framåt. Vi red ungefär samma övning som första gången med räcke in på en diagonal och sedan svag böj och rakriktning mot hinder nummer två. I början tog Wilson mer fart efter det första hindret och innan jag fick igenom halvhalterna blev sprången över det andra rätt knasiga. Men kom runt honom efter hand, tog halvhalterna bara genom att räta på mig och då fick vi fina andrasprång också.

Dressyr är som de flesta vet en bedömningssport. Ekipaget får ett antal minuter på sig att rida ett angivet program (vanligast) eller ett fritt komponerat där vissa rörelser är givna, men sammansättningen efter eget huvud och med egenvård musik till (kür). Dessa program bedöms av (förutom anhöriga, funktionärer, publik och "läktarryttare") av 1-5 domare beroende på tävlingens "status". Det allra vanligaste för den stora hobbyskaran är klasser med en domare. En domare som tycker och tänker. Ibland tycker ryttaren samma som domaren ser, ibland inte.

Men hur funkar det med flera domare? Jo, då adderas samtliga domares poäng och man får ut ett resultat som man säger med maxprocent hundra. (Som jämförelse, 60% brukar räknas som godkänt medan 62% i dagsläget är den lägstagräns som är satt för att kvala till högre klasser. Jag som amatöråskådare tycker att det verkar som att 70% eller mer nästan garanterat ger en prisplats och 75% och uppåt, ja då är det ett riktigt duktigt ekipage.) MEN, i och med att samtliga domares poäng räknas med kan det bli väldigt ojämnt om en domare har "fel" glasögon på sig.

Idag var jag vid Jällaskolan och tittade på två regionala klasser och där dömde dagens domare rätt olika, så pass att man ibland undrade om de sett samma ekipage. Domare C & M var samma i båda klasserna och i den sista tillkom även Domare H. Först ut som exempel ett ekipage i en MsvB:5 där det var drygt åtta procentenheters skillnad mellan domarnas slutresultat.

Följer upp med ett ekipage från dagens sista klass, en S:t Georges, som hade hela elva procentenheters skillnad mellan lägsta och högsta resultat.

När det blir sådana här glapp SKA domarna efteråt diskutera hur detta kunde uppstå och jag hoppas verkligen att de faktiskt gör det. För som ryttare är sådana här olika resultat väldigt svårbedömda: Var jag verkligen så här bra/dålig? Och det blir också svårt för oss åskådare att "förstå" ritterna. Rent resultatmässigt kan dessa avvikande siffror verkligen stjälpa eller hjälpa ett ekipage och när det handlar om kval till högre nivå blir det väldigt känsligt.

HUR ska man komma runt det här problemet? Inom t. ex. konståkning räknas de högsta och lägsta domarpoängen bort och så hoppas man att de som är kvar är hyfsat jämna för att ge tävlingen rätt spänning. Med bara tre domare (Vi har sällan fem domare vid "vardagstävlingarna" i Sverige.) är det kanske svårt att räkna bort två, men ändå...? Värt att klura på i alla fall.

Nu vill jag också poängtera att jag inte är ute efter att svartmåla dagens domare. Tävlingsresultaten är officiella så var och en kan själv söka upp fullständiga listor från dagens tävlingar komplett med namn på ryttare, hästar och domare, men jag har valt att inte nämna dem här. Men jag vill tala om hur knepigt det kan vara med bedömningssporter och då fick denna tävling stå som exempel.

Slutligen vill jag berömma alla tappra ryttare och funktionärer som kämpade väl under väldigt regniga förhållanden.

Sällskap av Jennie i stallet idag och tur var det eftersom jag trampade rejält snett med foten just som jag skulle till att sadla. Ut i ridhuset och Roffe var taggad och ofokuserad. Spände till rätt ordentligt just när jag suttit upp, men med Jennie som ankare kom vi igång och kunde börja skritta och efter en stund klarade vi oss själva. Kort och oren fram och med min nystukade fot nöjde vi oss med att bara skritta och tänka rund och låg form tills Roffe slappnat av.

Ridlektion nummer fyra på klubben. Idag fick jag stifta bekantskap med den lille holländaren Wilson. En kul kille; lagom med energi (över medel utan att bli springig), hyfsat känslig och lydig och stadig form. Vi var ute på WE-banan igen och utnyttjade de olika hinderna för att lösgöra hästarna. Wilson kändes glad och positiv att rida. Även om han var "kantigare" i högervarvet så hittade jag knapparna rätt fort och tyckte att jag kom till riktigt bra ridning.

Wilson Bogibo, f. 2003, e. Elmshorn - Jasper

Vi skrittar över bron.

Dagens andra lektion, "igenridning" för det missade passet 11/8 då jag var bortrest. Fick rida stora killen Diamond, ett fullblod som inte varit lektionshäst så länge. Snäll, men lite sävlig. Inte lat, men inte så kvick på hjälperna. Jag kände att jag lätt blev klämmig, så fick verkligen tänka på att rida många övergångar för att varva mellan att ge tydliga hjälper och därefter bara släppa benen och låta honom vara. Fick rida med lite längre tygel för att få honom rund och låg med en jämn bjudning fram till bettet.

New Diamond,  f. 2010, e. Black Diamond (e. National Zenith) - Lorofino 

Ridlektion med WE-tema. Vi var utomhus och jag hade Jojje, precis som förra gången. Efter att ha kickat till honom några gånger gick han på fint framåt och svarade bra för mina hjälper. Ganska mycket självständig ridning där vi fritt kunde välja olika teknikhinder att ta i skritt och trav. Varva med mer "dressyrmoment" och Jojje kändes efter ett tag riktigt fin. Mjukare och rundare i höger varv, men vid avslutningen kändes han rätt bra även i det vänstra.

Munsboro JoeJoe

Repris av gårdagen: två varv skritt för hand i ridhuset och sedan drygt trettio minuter uppsuttet. Roffe kändes avspänd, men var märkbart kortare i steget idag. Inte samma bjudning som igår utan han stod emot en del.