Första ridlektionen sedan sommaruppehållet och jag fick rida John. Nu har John fått ett till eget träns så att man kan välja om man vill rida på gummipelham eller vanligt tvådelat i metall. Jag valde vanligt tränsbett eftersom jag tycker att John blir lite "tom" på stång. Mycket mer ärlig form nu och bra stöd på bettet. Kändes fin att rida (vi red en massa övergångar, några bakdelsvändningar och skänkelvikningar), men han "knäade till" några gånger (Snavade?) och vid ett tillfälle stöp han rätt fram i backen och gick ner på framknäna. Hela hästen bara försvann under mig och sedan var det bara att kliva av åt sidan och John klev upp på alla fyra igen. Högst odramatisk oplanerad avsittning, men han snubblade/knäade till några fler gånger, men då höll vi oss ordentligt på benen.

Hoppning på något blöt och kladdig ridbana. Fick rida Krut och han var extremt stum åt vänster. Han kändes inte sned åt höger, men det gick inte alls att få igenom ställning och eftergift åt vänster. Men han hoppade bussigt även om han kändes lite lång. Men fick igång bjudningen och fick då flera bra språng.

Dags för en jättehäst på ridskolan igen, stora irländaren Clover. Lite bök att sadla och tränsa, men fick till utrustningen och sedan uppsittning utanför stallet. Ridning (dressyr) på hoppbanan som var nyharvad och väldigt fin. En del hinder framme som vi fick snirkla runt, men blev då naturliga hållpunkter för bland annat volter. Clover kändes lite långsam i skritten (kanske för att han rör sig stort), men betydligt mer tryck och bjudning i trav och galopp. Rund och fin i formen, föll isär en aning i galoppfattningarna, men blev inte det minsta stark och var lätt att sätta ihop igen. Lite vek i halsen i båda varven, gällde att rida upp mot en stadig yttersida genom att runda kring inner, lite svårt med pygmékorta ben... Men en positiv häst som kändes väldigt bussig och som försökte göra rätt. Blev lite kort i halsen emellanåt, men god kontakt med bett/hand hela tiden. Jättebra att kunna vara ute på stor bana där hans storlek och rörelser kom till sin rätt.

My Clover Fort, f. 2012, imp. Irland

Ordinarie ridlektion med endast fem ekipage ute på dressyrbanan. Gott om plats och vi fick rida fram relativt självständigt, skritt i båda varven samtidigt, trav och galopp åt samma håll. Red Armani som inte kändes riktigt lika fin från start som senast, men han rättade ändå in sig i ledet utan större jox. Har hittat knapparna på honom och vet ungefär vad han behöver för ridning. Man får runda honom, visa honom nedåt med nosen för att få honom att släppa stramheten i överlinjen. I övergångarna blir det svårt, men tuffar man på rakt fram slappnar han av ganska bra. Red fram i skritt med svagt böja-töja tänk, trav på volter och galopp i lätt sits. Sedan fick vi rida galopp in på inte jättelång diagonal, bryta av till trav och fatta ny galopp. Armani är känslig i ryggen så i avbrotten gällde det att snabbt hitta lättridningen för att få honom att våga komma upp med ryggen och inte jobba mot mig. Fina, ganska raka fattningar, jättenyttigt att göra dem utan stöd av någon vägg/staket. Sedan upprepade skrittpiruetter, kunde nog ha haft Armani rundare i formen, men trampet kändes ganska bra i alla fall. Avslutade med lite nyanseringar i trav och här var Armani med mig och jobbade i bra form både fraåt och under lite samling.

Kortbent ryttare på gullig köttbulle!

Absolut en av mina ridskolefavoriter

Igenridning. Red Ross och idag fick vi jobba med övergångar och en del samling. Ross korta och kompakta hals kändes lite "svårjobbad", men bitvis rundade han sig fint. Och även om han inte kom till full lösgjordhet så gjorde han allt på ett lydigt och bussigt sätt.

Idag har jag varit publik vid regionala dressyrtävlingar hos en av ridklubbarna här i stan och jag är riktigt besviken över deras utbud i cafeterian. Ser man över tid så har cafeteriautbudet ändrats till det bättre, från endast kaffe och kaka och i bästa fall varmkorv och bröd till matiga mackor och "dagens lunch". De allra flesta arrangörerna har det sedvanliga utbudet av godis och läsk samt kaffe och olika kakor och bullar. Helt okej, men det behöver kompletteras, dels för att folk är mer medvetna över vikten av att äta rätt för att orka med en lång tävlingsdag och dels för att folk rent allmänt tänker på att äta mer nyttigt. Varmkorven kompletterades av varma mackor och det "duger" om man gör dem lite mer matiga med generösare fyllning, några skivor ost och en trött skinkskiva räcker inte långt. Men man ledsnar, så himla kul är det inte med toast som man håller i ett kaffefilter. Vid större tävlingar har det nästan alltid varit schysst matutbud och de senaste åren tycker jag att det även blivit bättre vid de mindre. Det är inte alls ovanligt nu med välfyllda baguetter, pajer och grytor, enkla grejer som är lätta att förebereda och sedan värma. Kanske har man blivit bortskämd vid matutvecklingen, men dagens cafeteriautbud var riktigt, riktigt dåligt. Kaffe, godis och kanske någon kaka. Jag som hängde på läktaren i närmare sex timmar köpte mig två platta tråkiga toasts med i princip noll fyllning. Eftersom det inte erbjöds något annat mättande blev jag väldigt hungrig på slutet. Visst kan man tycka att man kan ta med sig egen matsäck, men hur blir det då med spontaniteten? Man klagar över få åskådare vid dressyrtävlingar, men då kanske man måste göra det mer publikvänligt med fräscht fika-/matutbud också. Kände mig rätt missnöjd och att högtalarljudet, musik osv också strulade (och funktionärerna inte var jättesnabba på att uppmärksamma det) spädde på min lite negativa känsla.

Nu vill jag inte vara någon gnällig bitch, jag vet hur det är att arrangera tävlingar och att alla funktionärer ställer upp ideellt, men ändå... Jag kan heller inte låta bli att fundera över vad funktionärerna fick i sig. Det är lite samma sak där, ordentlig mat eller matigt fika ger mätta och nöjda funktionärer som orkar och som förhoppningsvis vill "funktionera" igen. Jag har varit medlem i flera olika klubbar och jobbat ideellt vid flertalet tävlingar och JA! Beroende på hur klubbarna valt att lösa matfrågan så har jag valt att återkomma eller ej.

Själva tävlandet då? Ja, såg slutet av en klass och därefter två hela klasser. Riktigt intressant och kul att följa hela klasser då man ju medvetet eller omedvetet själv gör bedömningar/rankar ekipagen och blir ju mer "på riktigt" när man ser alla ekipagen i en hel klass. Tänkte flertalet gånger lika som domaren också och det är ju lite kul.

Freddie på töm. Vi traskade förbi ridbanan och ner på ängen med terränghindren. Där jobbade en stund i skritt i fon form tills Freddie fick syn på något (?) och tvärvände 180 grader och drog iväg i galopp. Jag lyckades hålla rätt på tömmarna, var tvungen att springa som en tok och fick sedan ordning på grejerna. Kunde komma bakom Freddie och tvingade fram honom i trav så att han fick tänka framåt istället för att burka ihop sig och busa. Sedan var han ganska taggad, taktade och slängde med huvudet, men jag tvingade honom att skritta/göra halt, men ändå hela tiden noga med bjudningen framåt och successivt släppte spänningarna och han kunde jobba lite till med sänkt nacke.

Dressyr på dressyrbanan och jag fick rida favorit-Armani igen, fjärde gången i rad! Idag var han med mig helt och hållet från början och genom hela passet, så fantastiskt fin och jag känner mig löjligt ryttarlycklig! Kände redan när jag kortade upp tyglarna att han kändes mjuk och direkt tänkte rätt med näsan åt rätt håll. Började i skritt och ställde Armani omväxlande inåt och utåt för att mjuka upp den kraftiga halsen. Han följde mina tygeltag bra och kändes avslappnad. Över i trav och samma jobb där för att mjuka upp honom. Fint driv bakifrån och fram. Stod i lätt sits i galoppen och rundade honom försiktigt framåt-nedåt med ledande innertygel, lite stampig, men inte studsig. Efter en liten skrittpaus fick vi rida diagonalslutor in från ena långsidan till kvartslinjen, ställa om och rida några steg öppna innan tillbaka till spåret i ny sluta. Började med att rida skolorna i skritt och Armani var hur fin som helst, helt korrekt ställd och böjd och kändes som han svarade upp för mina hjälper och flyttade korrekt i en rund och eftergiven form. På den andra långsidan red jag svaga rättvända och förvända öppnor i trav. Traven rund och balanserad, Armani helt lösgjord och avspänd och släppte ner mig till fullo i sadeln, det var bara att sitta och "guppa med". Sedan red vi även diagonalslutorna i trav och det fungerade, men var lite svårare åt höger, där blev Armani lite för rak och gick inte helt undan för vänsterskänkeln. Därefter jobb med lite samling genom "ångra-övningar", det  vill säga rida i trav och samla så pass att det nästan blev avsaktning ner till skritt, men öka på innan övergången. Armani matade på jättefint bakifrån och fram, rund i formen, bakbenen med sig. När samlingarna satt som de skulle la jag till galoppfattningar direkt ur den samlade traven och då kom han igång mjukt och fint, hördes knappt när han tog sig fram. Såg till att ha Armani ställd i galoppsidan för att han inte skulle kunna spjärna emot och så in ett varv på volt för att få tag i honom och sedan fram på rakt spår. När vi sedan travade av kunde jag länga ut tyglarna och han sökte sig helt rätt framåt-nedåt och bar sig själv utan att hänga eller streta. Ett riktigt roligt pass!